📧 **Uppdaterad nyhetsbrevsartikel**
*Den här artikeln publicerades ursprungligen i vårt veckobrev och uppdaterades därefter med utvecklingen under 2025, inklusive de vägledande domarna Bartz v. Anthropic, Kadrey v. Meta, Disney v. Midjourney och Thomson Reuters v. Ross Intelligence.*

**Senaste uppdatering:** [juli 2025].

‍

Korsningen mellan artificiell intelligens och upphovsrätt har blivit ett av de mest komplexa och snabbast utvecklande områdena i det moderna juridiska landskapet. År 2025 markerade en historisk vändpunkt med de första materiella domarna som omdefinierar hur AI-genererat innehåll behandlas ur ett upphovsrättsligt perspektiv.

‍

De historiska domarna från 2025: En fragmenterad rättspraxis

‍

Det förödande prejudikatet: Thomson Reuters mot Ross Intelligence

Den 11 februari 2025 markerade en vattendelare i AI-lagstiftningen när domare Stephanos Bibas utfärdade den första domen som kategoriskt avvisade försvaret av rättvis användning i AI-träning.

‍

I målet Thomson Reuters Enterprise Centre GmbH mot Ross Intelligence Inc. slog domstolen fast att användningen av upphovsrättsskyddade huvudtexter för att träna ett AI-system inte utgör skälig användning.

‍

Kärnan i beslutet: Ross Intelligence hade använt Westlaws headnotes (Thomson Reuters egna juridiska sammanfattningar) för att träna sin egen konkurrerande AI-sökmotor. Domstolen betonade att Ross skapade ett direkt "marknadssubstitut" för Westlaw, vilket på ett avgörande sätt talade emot rättvis användning.

‍

Som domare Bibas skrev: "Allmänheten har ingen rätt till Thomson Reuters juridiska analys. Upphovsrätten uppmuntrar människor att utveckla saker som hjälper samhället, som bra verktyg för juridisk forskning."

‍

Tvillingdomarna från juni 2025: En juridisk paradox

Med bara två dagars mellanrum, i juni 2025, fattade två federala domstolar i Kalifornien till synes motsägelsefulla beslut som skakade om AI-industrin.

‍

Bartz mot Anthropic (23 juni 2025): Domare William Alsup beslutade att Claudes utbildning på lagligt inköpta böcker utgjorde skälig användning och kallade processen för "spektakulärt transformativ". Han fördömer dock Anthropic för att ha laddat ner över 7 miljoner böcker från piratsajter som LibGen och Pirate Library Mirror, och slår fast att detta olagliga förvärv inte skyddas av fair use. Beslutet skapar en viktig distinktion: utbildning kan vara fair use, men bara när materialet har erhållits lagligt.

‍

Kadrey mot Meta (25 juni 2025): Domare Vince Chhabria beslutade att LLaMA:s utbildning av författares böcker utgjorde rättvis användning, men av andra skäl än i Anthropic. Författarna (inklusive Sarah Silverman och Ta-Nehisi Coates) lyckades inte bevisa att Metas AI faktiskt ersatte deras verk på marknaden eller orsakade konkret ekonomisk skada. I sitt beslut kritiserade domare Chhabria implicit domare Alsups betoning av AI:s "transformativa" karaktär och betonade istället att den avgörande faktorn bör vara bevis för faktisk ekonomisk skada.

‍

Hollywood går in i striden: Disney och Universal mot Midjourney

I juni 2025 gav sig också Hollywoodjättarna in i det juridiska kriget mellan AI och upphovsrätt. Disney och Universal lämnade in en stämningsansökan mot Midjourney, vilket var första gången som stora Hollywoodbolag stämde ett AI-företag för upphovsrättsintrång.

‍

The Weight of Giants: Den 110-sidiga stämningsansökan anklagar Midjourney för att ha stulit "otaliga" upphovsrättsskyddade verk för att träna sin programvara, inklusive ikoniska karaktärer som Darth Vader, Homer Simpson och Shrek. Som TIME rapporterade ligger vikten av detta fall i storleken, inflytandet och resurserna hos Disney och Universal: "Ju mer dessa pelare i den amerikanska ekonomin ger sig in i kampen, desto svårare blir det att ignorera den enkla sanningen här."

‍

Den "virtuella distributionsmaskinen": I stämningsansökan beskrivs Midjourney som en "virtuell distributionsmaskin som genererar oändliga, obehöriga kopior" av Disneys och Universals verk. Med över 20 miljoner registrerade användare och 300 miljoner dollar i intäkter 2024 är Midjourney en av de största AI-bildgeneratorerna i världen.

Andersen mot Stability AI: Utvecklingen fortsätter

Konstnärsgruppen under ledning av Sarah Andersen fortsatte att vinna viktiga segrar när domare William Orrick lät deras åtal för upphovsrättsintrång gå vidare mot företag som Stability AI och Midjourney. Konstnärerna hävdade att dessa företag olagligt hade lagrat kopior av deras konstverk i utbildningsdataset utan samtycke eller ersättning.

‍

Den grundläggande motsägelsen: Det här fallet belyser den inneboende paradoxen i generativ AI: modellerna är utformade för att imitera mänsklig kreativitet, men kan bara göra det genom att konsumera mänskliga verk.

‍

Adobes etiska förhållningssätt: Licensiering kontra rättvis användning

Medan andra teknikjättar stäms för upphovsrättsintrång försökte Adobe positionera sig som det "etiska" alternativet med sin Firefly AI. Adobe byggde upp sin marknadsföringsstrategi och produktdifferentiering kring konceptet "kommersiellt säker AI", som främst bygger på bilder som licensierats från Adobe Stock och innehåll från offentliga källor.

‍

Etikens löfte: Adobe särskilde Firefly från konkurrenter som Midjourney och DALL-E genom att betona att dess modell endast tränas på licensierat innehåll och undviker kontroversiell skrapning på Internet. Företaget implementerade också teknik som Content Credentials för att göra det möjligt för upphovsmän att lägga till en "Do Not Train"-tagg till sina verk.

‍

Komplex verklighet: Avslöjanden av Bloomberg i april 2024 visade dock att cirka 5% av Fireflys träningsdataset innehöll bilder som genererats av konkurrerande AI, inklusive Midjourney. Inom Adobe Stock är 57 miljoner bilder uttryckligen märkta som AI-genererade, vilket motsvarar 14 procent av den totala databasen.

‍

Adobes försvar: Adobe svarade att alla bilder i Adobe Stock, inklusive de som genereras av AI, genomgår en "rigorös modereringsprocess" för att säkerställa att de inte innehåller immateriella rättigheter, varumärken eller igenkännbara karaktärer. Företaget hävdar att detta tillvägagångssätt är mer etiskt än konkurrenter som använder helt olicensierad data.

‍

Fördelen för slutanvändaren: Adobes tillvägagångssätt gör det möjligt att använda Firefly-genererat innehåll med mindre exponering för juridiska risker eller upphovsrättsintrång. Även i ett sammanhang där motsägelser och gråzoner uppstår är Adobes engagemang för transparens, innehållsmoderering och respekt för konstnärers rättigheter ett mervärde.

‍

Den rättsvetenskapliga fragmenteringen 2025

2025 visade på en djupt splittrad rättspraxis som återspeglade den inneboende komplexiteten i att tillämpa 1900-talets lagar på 2000-talets teknik.

‍

Det lagliga förvärvsparadigmet: Alla domar är överens om en grundläggande princip: skillnaden mellan lagligt och olagligt förvärv av utbildningsmaterial. Även om efterföljande användning kan vara skälig användning är nedladdning av piratkopierat material fortfarande olagligt och kan leda till separat ansvar.

‍

Striden om den fjärde faktorn: I besluten identifierades den fjärde faktorn för skälig användning (marknadspåverkan) som det nya juridiska slagfältet. Medan Thomson Reuters vann genom att visa på en tydlig marknadssubstitution, lyckades Bartz- och Kadrey-fallen inte visa på konkret ekonomisk skada.

‍

Problemet med probatio diabolica: en processuell paradox uppstår: hur kan upphovsmän bevisa marknadsskador från AI-system när effekten är utbredd och svår att kvantifiera? Vi bevittnar framväxten av ett system där skyddet är beroende av förmågan att matematiskt bevisa det som ofta är intuitivt uppenbart.

‍

Skådespelare som möter den digitala avgrunden

Upphovsrättskrisen i AI:s tidevarv påverkar särskilt skådespelarvärlden, där själva identiteten hos den utövande konstnären är kärnan i yrket. Möjligheten att klona liknelser, röster och skådespelarstilar omvandlar snabbt begreppet "prestation" från en unik kreativ handling till en potentiellt replikerbar mall.

‍

Tolkningens upplösning: När en skådespelare kan återskapas digitalt, vad återstår då av tolkningskonsten? Studios har redan visat att de kan "återuppliva" avlidna skådespelare och digitalt manipulera befintliga tolkningar. Nyckelfrågan är inte så mycket om detta är tekniskt möjligt, utan om det bevarar kärnan i det som gör en föreställning meningsfull.

‍

Prejudikatet"Here": Filmen "Here", där fullständiga digitala återskapanden av Tom Hanks och Robin Wright i huvudrollerna användes, utgör en modell för auktoriserad användning. Produktionen erhöll uttryckligt samtycke och betalade rättigheterna till de inblandade skådespelarna, vilket skapade ett kommersiellt prejudikat för användning med samtycke. Detta visar att det inte nödvändigtvis är tekniken i sig som är problemet, utan samtycket från och ersättningen till de konstnärer vars verk och bilder används.

‍

Disneys agenda för digitala kopior: Det är anmärkningsvärt att Disney också är en av dem som stödjer NO FAKES Act, den föreslagna federala lagen för att skydda röst- och bildskådespelare från otillåtna AI-kopior. Detta visar på en samordnad strategi: att skydda skådespelare från obehöriga digitala kopior samtidigt som man bekämpar obehörig användning av befintliga immateriella rättigheter.

‍

Paradoxen med omvänt värde: Ett märkligt ekonomiskt fenomen har uppstått: de mest kända skådespelarna med etablerade karriärer (och därmed gott om material för AI-träning) är paradoxalt nog de som är mest sårbara för algoritmisk substitution. Deras framgångar gör dem till lätta måltavlor för obehörig kloning, vilket inverterar den traditionella värdekurvan för konstnärliga karriärer.

‍

Europa som en reglerande motvikt: AI-lagen i praktiken

Medan USA navigerar i labyrinten av rättvis användning har Europa valt en radikalt annorlunda strategi med AI-lagen, som trädde i kraft i augusti 2024 och nu aktivt implementeras.

‍

Den obligatoriska transparensrevolutionen:AI-lagen kräver att leverantörer av allmänna AI-modeller offentliggör en "tillräckligt detaljerad sammanfattning" av de data som används för träning, inklusive upphovsrättsskyddat material. I januari 2025 publicerade Europeiska kommissionen en mall för att hjälpa leverantörer att utarbeta den nödvändiga sammanfattningen.

‍

Grundpelarna i AI-lagen:

Öppenhet: företagen måste redovisa källorna till sina utbildningsdata
Upphovsrättslig respekt: Skyldighet att respektera EU:s upphovsrättslagar, oavsett var utbildningen äger rum
Opt-out: Respekt för preferenser hos rättighetshavare som uttrycker vägran

Den extraterritoriella effekten: AI-lagen är tillämplig på alla leverantörer som släpper ut en AI-modell på EU-marknaden, "oavsett i vilken jurisdiktion de handlingar som är relevanta för upphovsrätten äger rum". Detta skapar potentiella konflikter med amerikansk rättspraxis om "fair use".

‍

Den nya rapporten från US Copyright Office (2025)

I januari 2025släppte US Copyright Office del 2 av sin rapport om AI, som innehåller viktiga klargöranden om hur AI-genererade verk kan skyddas.

‍

De bekräftade grundläggande principerna:

Endast verk med uttrycksfulla element som bestämts av en mänsklig upphovsman kan skyddas av upphovsrätt
Att enbart tillhandahålla instruktioner är inte tillräckligt för upphovsrättsligt skydd
AI-hjälp vid skapandet hindrar inte automatiskt skyddbarhet
Helt AI-genererade verk kan inte upphovsrättsskyddas

Myten om originalitet: Rapporten bekräftar hur artificiellt begreppet "originalitet" är i modern upphovsrättslagstiftning. Vad skiljer egentligen en konstnär som väljer bland tusentals AI-resultat från en programmerare som väljer bland tusentals algoritmer? Den juridiska distinktionen verkar mer ideologisk än praktisk, men den är fortfarande avgörande för att avgöra vad som kan upphovsrättsskyddas.

‍

Internationella perspektiv: Globala skillnader

Kina: En domstol i Peking erkände upphovsrättsligt skydd för en AI-genererad bild i november 2023, förutsatt att den visar originalitet och återspeglar mänsklig intellektuell ansträngning. Detta står i kontrast till USA:s mer restriktiva hållning.

‍

Tjeckien: År 2024 utfärdade en tjeckisk domstol det första europeiska utslaget om AI-genererad upphovsrätt och vägrade skydd för en bild som skapats via prompter, i linje med den amerikanska upphovsrättsmyndighetens ståndpunkt.

‍

Globalt lagstiftningshyckleri: Det är intressant att notera att västerländska rättssystem vägrar att bevilja rättigheter till AI-genererade verk samtidigt som de tillåter att mänskliga verk "slukas" av samma system. Vi bevittnar en dubbelmoral: mänskliga verk anses vara heliga när de skapas, men förbrukningsbara när de konsumeras av AI.

‍

Debatten om rättvis användning: Den nya gränsen

AI-bolagen förlitar sig alltmer på argumentet "transformativ användning", men domarna från 2025 har visat på gränserna för denna strategi.

‍

Illusionen om omvandling: Argumentet om "transformativ användning" visar sig vara en bekväm juridisk fiktion när det tillämpas i industriell skala. Sanningen är att AI inte "omvandlar" verk så mycket som de smälter och återvinner dem. Domare börjar förstå denna distinktion - vilket visades i Thomson Reuters-målet - när den kommersiella användningen är uppenbar och direkt, men kämpar fortfarande med att formulera varför just mänsklig inlärning från skyddade verk är acceptabel medan artificiell inlärning inte är det.

‍

De nya avgörande faktorerna:

Laglig respektive olaglig anskaffning av utbildningsmaterial
Direkt marknadssubstitution kontra skapande av nya marknader
Konkreta bevis på ekonomisk skada kontra teoretisk skada
‍

Ansvarsrisker för slutanvändare och utvecklare

I Andersen-målet fastslogs att slutanvändare kunde hållas ansvariga om AI-resultat alltför mycket liknade träningsdata, men domarna från 2025 komplicerade detta landskap ytterligare.

‍

Den omöjliga kunskapsbördan Uppdaterad: Hur kan en slutanvändare känna till innehållet i utbildningsdataset som innehåller miljarder bilder, särskilt när AI-lagen nu kräver transparens men amerikanska leverantörer kanske inte följer den? Vi håller på att skapa ett system där den genomsnittliga användaren riskerar påföljder för överträdelser som de varken kan förutse eller undvika, i en inkonsekvent gränsöverskridande regleringsmiljö.

‍

P.S. - Frankensteinparadoxen Uppdaterad: Precis som i fallet med Dr. Frankenstein - som är skaparen och inte varelsen, ett vanligt misstag bland dem som inte har läst Mary Shelleys verk - befinner vi oss i en förstärkt paradox: användaren som använder AI behandlas som det "monster" som är ansvarigt för kränkningar, medan de verkliga "doktorerna" som skapade och tränade dessa system på andras data ofta undgår rättsliga konsekvenser. Domarna från 2025 visar att även när företag hålls ansvariga är det ofta bara för de mest flagranta aspekterna (som piratkopieringen av Anthropic), inte för systematisk användning av skyddat material. En ytterligare demonstration av hur kulturell ytlighet också återspeglas i vår tolkning av ansvar i den digitala tidsåldern.

‍

Konsekvenser för industrin och framtida inriktning

Fallen 2025 har påskyndat efterfrågan på licensierade träningsdataset. Stora medieföretag förhandlar nu om intäktsdelningsavtal som speglar ASCAP/BMI-modellen i musikbranschen.

‍

Slutets heterogenes bekräftad: Paradoxalt nog gynnas stora, strukturerade företag som har råd med komplexa licensavtal av stämningar som lämnats in för att skydda enskilda upphovsmän. Domar från 2025 har visat att förmågan att bevisa konkreta ekonomiska skador - som ofta ligger utanför de enskilda upphovsmännens möjligheter - har blivit avgörande för juridisk framgång. Disneys och Universals inträde förändrar dock dynamiken: dessa jättar har både resurserna att driva utdragna juridiska strider och inflytandet att få medial och politisk uppmärksamhet.

‍

Den expanderande licensmarknaden: Thomson Reuters, Getty Images och andra stora innehållsägare tjänar nu aktivt pengar på sina arkiv som träningsdata, vilket skapar en ny marknad som kan utesluta mindre, oberoende skapare. Disneys och Universals inträde kommer sannolikt att påskynda denna trend, och filmindustrin kommer sannolikt att "effektivt påskynda sin användning av AI-modeller som bygger på licensierat innehåll" när den får rättslig klarhet.

‍

Adobe-fallet: Adobe-fallet visar att även de till synes mest etiska tillvägagångssätten kan vara bristfälliga. Det är dock ett genuint försök att hitta en balans mellan AI-innovation och respekt för upphovsmännens rättigheter. Som Adobe uttryckte det: "Vårt mål är att bygga generativ AI som gör det möjligt för upphovsmän att tjäna pengar på sina talanger " - en princip som står i skarp kontrast till många konkurrenters "ta först, fråga sedan"-strategi.

‍

Modellen Adobe vs. konkurrenter: Medan företag som Anthropic och Meta försvarar sig i domstol för användning av piratkopierat innehåll, har Adobe åtminstone försökt skapa ett ramverk för licensiering. Detta tillvägagångssätt, om än ofullkomligt, kan tjäna som modell för framtida regleringar som kräver öppenhet och kompensation för skapare.

‍

Slutsats: Att navigera i osäkerheten efter 2025

Framtiden för mänsklig kreativitet i tiden efter 2025 De pågående rättsliga striderna handlar inte bara om immateriella rättigheter, utan om själva innebörden av mänsklig kreativitet i AI:s tidevarv. Domarna från 2025 har försökt bevara en alltmer artificiell skillnad mellan mänsklig och artificiell kreativitet, men har också visat på de praktiska begränsningarna med detta tillvägagångssätt.

‍

Fragmentering som det nya normala: I stället för klarhet har 2025 lett till ett lapptäcke av rättsliga beslut som återspeglar fundamentalt olika synsätt. Konvergens i fråga om vissa principer (piratkopiering är olagligt, marknadspåverkan är viktig) samexisterar med djupa skillnader i grundläggande frågor.

‍

Det verkliga framväxande problemet: Domarna från 2025 har visat att frågan inte längre är om AI kan göra intrång i upphovsrätten, utan om nationella rättssystem kan utveckla sammanhängande ramverk tillräckligt snabbt för att styra en teknik som utvecklas exponentiellt. Den europeiska AI-lagen och amerikansk rättspraxis skapar inkompatibla standarder som kan fragmentera den globala AI-marknaden. Disneys inträde - med sin lobbykraft och sitt politiska inflytande - kan bli en katalysator för en mer definitiv federal lagstiftning i USA.

‍

Lärdomen från Disney: Som en branschexpert konstaterade om Disney-Universal-fallet: "Det här kommer inte att vara Hollywood som försöker stänga av generativ AI. Det här handlar om kompensation." Denna distinktion är avgörande: det handlar inte om att stoppa innovation, utan om att se till att upphovsmännen får ersättning för sitt arbete.

‍

Kontrasterande modeller: 2025 belyste tre fundamentalt olika tillvägagångssätt: å ena sidan har vi Disney som använder domstolen för att skydda värdefulla immateriella rättigheter och Adobe som försöker bygga ett etiskt (om än ofullkomligt) ekosystem; å andra sidan företag som föredrar att riskera stämningar snarare än att begränsa tillgången till data; slutligen Europa som inför obligatorisk transparens genom AI Act. Denna kontrast kommer förmodligen att definiera framtiden för reglering av AI.

När vi försöker tillämpa 1900-talets lagar på 2000-talets teknik kan vi komma att försvara ett system som inte bara inte längre skyddar de intressen som det påstår sig skydda, utan som aktivt hindrar framväxten av nya former av kreativa uttryck som inte lätt passar in i befintliga kategorier. År 2025 har visat att vägen till samexistens mellan mänsklig och artificiell kreativitet kommer att vara mycket mer komplex och motsägelsefull än vad som ursprungligen förutsågs.

‍

Obs: Denna uppdaterade artikel återspeglar den viktiga utvecklingen inom AI-upphovsrättsområdet under 2025, inklusive de första domarna i sak och genomförandet av den europeiska AI-lagen. För ytterligare uppdateringar om pågående mål, se fullständig tracker av AI-upphovsrättsmål av BakerHostetler. Det juridiska landskapet fortsätter att utvecklas snabbt, vilket kräver ständig övervakning av utvecklingen av lagstiftning och rättspraxis.

‍

Ytterligare resurser:

Creative Frankenstein: den juridiska kampen mellan AI och upphovsrätt